lolaas

känner mig just precis nu som världens ensamaste människa..
saknar känslan av att ha någon, ha någon som håller om en om natten, ligger så tätt intill det bara går med armarna om en..
någon att vakna med, någon att ligga kvar i sängen och kramas med i flera timmar.
någon att spendera dagen med för att än en gång lägga sig på kvällen och känna en närhet som..som jag inte kan förklara, inte här, inte nu.

har legat och vridit och vänt på mig i snart en timma och allt jag känner är bara en stor klump i böstet, en saknad.
känner mig inte ens trött längre, fast jag egentligen är så trött att jag skulle kunna sova i en hel vecka utan problem.
känner på mig att det här kommer bli en jobbig natt, känns som att jag kommer drömma en massa jobbigt när jag väl somnar, och än en gång vakna som världens ensamaste.

Kanske är det du som spökar.. jag behöver dig, jag behöve din närhet. kanske är det som Emilia säger att jag relaterar närhet till dig, jag vet inte. Jag vet bara att jag vill ha dig igen. Det är snart ett årsen mitt liv gick i kras och min värld vändes upp och ner. Jag föll handlöst till marken, och har sen den dagen kämpat för att ta mig upp, är nog inte riktigt där än.. jag saknar dig fortfarande och kommer fortsätta med det.

vet inte om det är något fel på mig.. med att jag drar mig till andra, för bekräftelse liksom. Kan säga saker ibland som får mig att tänka "vad håller jag på med, det här är inte jag." vet inte vart jag har mig själv längre. vet ingenting..

tror det kan vara bra för mig att komma bort lite, nu är det bara att hoppas på jobb så är jag här ifrån på ett kick.
behöver nya miljöer och nytt folk. längtar efter en "helt egen" lägenhet med emilia, som bara är våran!
det kommer bli så fint. och då behöver jag aldrig känna mig ensam... om inte emilia rymmer iväg till någon granne eller något vill säga. haha.

Nu ska jag prata lite med min blivande sambo Emilia och min bästa vän Tobias på msn.. verkar vara fler än mig som har svårt att sova.

peace