lolaas

trotts att jag sa till pappa igår att det räckte med om han väckte mig 20 över 7 idag så vaknade jag av knackningar på dörren redan klockan 06.45. men jag somnade om så gott så det var rätt lugnt. gick upp 20 över 7 och satte på mig kläder för att sedan direkt åka iväg till sjukhuset.
där stack dom mig självklart... igen! allltså fine, gör det som behövs.
men nu har det blivit lite väl mycket stickningar det senaste, speciellt när jag har världens fobi för nålar och allt som kommer i närheten. alltså.. folk kommer ju tro att jag är någonslags narkoman eller något. såg idag redan innan hon stack nålen i mig att jag var blå i armvecket, hur ska det se ut nu när dom än en gång stack mig på samma ställe? alltså nu när jag är stucken så pass många gånger där så riktigt sviiiider det bara man snuddar armväcket.. meeen vad ska jag göra? nu är det bara vänta på svar så ska väl detta vara klart sen.


idag är det föresten ett helt årsen min värld gick i bitar, sen allt skakades om, allt blev upp och ner, helt snett. jag föll. jag saknar dig precis lika mycket som jag har gjort det senaste året, jag längtar fortfarande lika mycket efter dig som jag gjort det senaste året. ville aldrig att det skulle bli såhär.. men det vill väl ingen? ingen vill väl bli lämnad sårad med ett brustet hjärta? jag kan ärligt säga att den 21 september 2008 var den värsta dagen i mitt liv, jag har aldrig mått så dåligt, aldrig. jag låg i sängen i fyra dagar utan att röra ett finger, jag gick inte upp ur sängen en enda gång, jag åt inte, jag bara sov. för i drömmarna var allt bra. jag drömde om det som hade varit, om allt vi varit med om, allt vi gjort tillsammans. så fort jag vaknade kännde jag bara hur det krammpade till i hjärtat och fortsatte att krampa. det var som att någon hade slitit ut det ur kroppen på mig och stod och hoppade på det fast att det fortfarande var i mig. det gjorde så himla ont. så jag bara somnade om igen, vaknade, somnade om, och så höll det på i fyra dagar.. tills min älskade fina vän Tina fick nog och näst intill tvingade med mig till göteborg för att kolla på håkan. Tusen tack för det hjärtat, vet inte vart jag hade varit idag om jag inte hade haft dig. Jag älskar dig för allt du gjort för mig, och för att du alltid finns där för mig.

nu ska jag sluta klaga och försöka hitta på något att göra idag.
peace